En sorgens dag
I går var en hemsk dag. Vår Lufsen har ju haft det ganska jobbigt länge nu. Svårt att resa sig, svårt att gå och en del andra saker. Och vi har nog med förnuftet vetat att det bästa för Lufsen kanske vore att få somna in. Men det har varit så många känslor med och för vår egen skull har vi velat att han skulle vara kvar. Det är ett svårt beslut att ta, att ända någons liv. Men vi hade bokat tid på djursjukhuset halv tolv. På förmiddagen gick vi en promenad med honom i det fina vintervädret. Emeli satt och höll om Lufsen i bilen. Han var lugn hela tiden. Även på djursjukuset var han lugn. Och han somnade in fridfullt. Men det var så hemskt. Vi grät mest hela tiden. Resten av dagen gick i samma anda. Ofta gråtattacker. Och här hemma förväntade man att han skulle komma. Stöta i mot vardagsrumsbordet så att glasen välte. Eller stå och vänta vid altandörren. Men på kvällen skulle vi till Niclas och Anette. Anette har fyllt 40. Det blev ett litet avbrott i dagen då vi åkte ut till Nova för att handla presenter. Efter fördelsedagsfesten. Vi åkte hem ganska tidigt så spelade vi Canast, Jag, Tomas, Emelie och Oscar. Och de hade en otrolig tur och vann stort över oss. Vi dränkte också sorgen med några öl.
