Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndagskväll.

Publicerad 2017-02-26 18:29:17 i Allmänt,

Emelie har åkt tillbaka till Sthlm. Ångestklumpen var stor i bröstet efter det att vi lämnat av henne på Sturup. 

Så jag stack ut och sprang en runda och det lättade lite i bröstet. 
Vi har haft en väldigt social helg. Och det har gjort saknaden efter Lufsen lite lättare. Man tror hela tiden att han skall dyka upp. Jag antar att vi får leva länge med de här känslorna. 
I går gick jag,Tomas,Oscar och Emelie en liten runda i Torna Hällestad. Sen köpte vi med oss semlor hem. Supergoda. Lite Canasta innan Oscar och Emelie åkte till Malmö. Emelie för att hälsa på kompisar. 
Jag och Tomas fixade här hemma. Hämtade henne och sedan Erika för Mello, Canasta (motvilligt från min sida) och en svensk film. 
Idag blev det en morgonpromenad sen brunch där Oscar och Erika anslöt. 
Ja och sen körde vi som sagt Emelie till flygplatsen. Nu är det soffläge. 

Goda semlor från Torna Hällestads lanthandel
Spåren finns kvar efter honom. ❤

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela