Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Stolt över mig själv...

Publicerad 2017-02-01 21:27:00 i Allmänt,

Hade bestämt att om jag inte jobbade över i kväll så skulle jag gå till gymet och springa på löpbandet. Jag fick verkligen uppbåda all styrka för att kliva upp på bandet. Det är så tungt de första minuterna. Man tänker: 3 minuter en tiondel. 5 minuter en 6:e del, vid 20 minuter börjar det kännas bättre. Jag fullföljde mina 30 minuter. Och efteråt känns det förstås bra.
Har ännu inte blivit inringd på min beredskap. Har lagat mat, sett den nya svenska serien "Bonusfamiljen" Vet inte vad jag tycker om serien. så har jag sett 3:e avsnittet av "Innan vi dör"
Sällan jag ser så mycket på TV.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela