Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Inte förhandlingsbart

Publicerad 2017-06-07 22:03:03 i Allmänt,

Kroppen ville inte springa idag. När jag gick hem från jobbet förde hjärnan och kroppen en lång diskussion. Men hjärnan var orubblig. Kroppen skulle ut på en löptur. Sprang en runda på drygt 30 minuter med fartökningar. 

Har beredskap idag och hoppas att det skall fortsätta att vara lugnt. 
Gick på gymet i morse. Och så är det så tomt efter Emelie som åkte upp till Stockholm idag. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela