Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag😊

Publicerad 2017-03-03 19:32:05 i Allmänt,

Fredagskväll, i soffan framför TV:n. Hur blev det nu i morse då? Jo mitt förnuftiga jag insåg ju att för att jag skall må bra så måste jag träna. Och jag måste ju springa ibland för att inte tappa helt. Så det blev det förhatliga löpbandet. Och det var helt ok. Sprang fartökningar på 1 min och långsamt däremellan. 

Jag har beredskap men det är lugnt ännu så länge. 
Jag sover väldigt dåligt ibland så Tomas har köpt en bok till mig. Har dock inte hunnit läsa så mycket i den. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela