Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Var dag är en sällsam gåva...

Publicerad 2017-03-05 09:33:58 i Allmänt,

Ser på Vasaloppet.  Och beredskapstelefonen har inte ringt på hela helgen. Samtidigt som det förstås är skönt att slippa jobba så är det stressigt att bara gå och vänta. Har packat lite för Zanzibar. Det har varit svårt att fokusera på resan med allt som har hänt. Speciellt med Lufsen men även att O och L har tagit en paus. Så vi har en son boende hemma bara trevligt men ändå trist. Vi får se hur det går. Och vad står på schemat idag då. Att ge sig ut och springa idag i det här blåsiga vädret. Finns inte på kartan inte just nu i alla fall. 

Var dag är en sällsam gåva- men man kanske inte inser det alltid
Precis innan starten på Vasaloppet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela