Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

På väg hem

Publicerad 2017-11-12 16:46:00 i Allmänt,

Det har varit en intensiv helg. I fredags åkte vi ut till Axelsberg till J o D och blev bjudna på fisksoppa. Lördagen ägnades mestadels åt mässan Hälsa för alla och matmässan food and wine. En  fantastisk mässa men så grymt mycket folk. 
Lunch på Paradiset inne i stan där G, J och D mötte upp. Sen var vi hemma och chillade lite innan vi gick in till stan för att se på bio. " All inclusive" som vi tyckte var rolig men som har fått dålig kritik. Öl på en irländsk pub och sen traskade vi hem. Avslutade med ost och vin hos Emelie. 
Idag blev det vandring. Tunnelbana och buss ut till Älsta någonstans. Vacker natur. Blött underlag på sina ställen. Leden ingick i Sörmlandsleden och skulle vara 8,5 km men vi gick mer än en mil. Meningen var att vi skulle äta pizza i Björkhagen. Men eftersom klockan hunnit bli ganska mycket så åkte vi tillbaka till Vasastan där vi åt på en sushirestaurang. 
Kaffe hos Emelie sen och nu är vi på väg hem och klumpen i bröstet finns där. Alltid trist att skiljas. 
<



(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela