Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Paddington och sen 40 svåra minuter.

Publicerad 2017-11-19 21:40:46 i Allmänt,

Såg Paddington med Emma och Julia. Jag tyckte om den. Han är så söt. Emma och Julia gillar att åka buss så vi åkte buss både ner till stan och hem. Åt mat här hemma fast de var inte sp hungriga. Inte efter en skål med baconchips. Jag ryser när jag hör namnet men kanske är det bättre än godis. Vi pysslade sen lite halvhjärtat. Det blev varsin tomte till dem. Körde hem dem. Fixade här hemma och sen föreslog Tomas gymet. 40 minuter på löpbandet. Det var så jobbigt, fattar inte varför jag har så svårt att springa på löpband. Men skönt att ha tränat lite i alla fall. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela