Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag och nu sitter vi på tåget hem

Publicerad 2017-09-03 21:17:41 i Allmänt,

Känns segt...på grund av banarbete så tar det en timme längre. Har sett en film. Har läst lite i mina böcker. Och mer än en timme tills vi är hemma😞.

I morse gick vi först en runda ute i Axelsberg. Det fina vädret från i går var sim bortblåst. Daniel kom hem från sin fjällresa.

Vi åkte in till stan och skulle träffa Emelie och Jakob men jag fick blackout och kunde inte tänka klart var jag befann mig och längtade efter en vanlig hederlig papperskarta. Vi åt lunch tillsammans med E och J. Vi gick lite på stan. Tänkte dricka kaffe på VeteKatten, men gick en klaustrofobisk runda och gick ut därifrån och drack kaffe på ett annat ställe.

Sen var det dags att åka hem och nu sitter vi här på tåget och längtar lite hem. Luften har gått ur mig lite.