Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tiden rusar iväg - det är livet som försvinner

Publicerad 2018-08-28 22:51:11 i Allmänt,

Jag har sagt det tidigare, tiden går bara så fort.
Kort återblick för igår måndag:
Gymet på morgonen, fick avboka spinningen p.g.a. akut patient. Sen blev det ingen behandling och jag fick boka igen, hamnade i kölista. Kom med på passet, Suzans sista. Det är så tråkigt. Försökte springa innan spinningen. Fick ont i benet och fick avbryta efter 5 min. Roddmaskin 30 min istället. Så hungrig när jag kom hem, räddades av att Tomas handlade färdigmat till oss. Skruvade lite på garderoben sen på kvällen. 
Idag, tisdag. 
Inget gym på morgonen, längtar till nästa vecka då tiderna är som vanligt igen. 
Skrylleträning. Sprang/gick Skryllemilen med Joelle. Fixade mat, pimpade Keldas toscanska tomatsoppa med paprika, tomat, persilja och fetaost. Blev riktigt gott. Satte sista hyllan och nätkorgarna på garderoben. Nu är det bara dörrarna kvar. Och jag är trött💤💤

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela