Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Done!😊

Publicerad 2018-02-03 16:16:05 i Allmänt,

Det var verkligen motigt i morse. Bilen var täckt av snö och is. Tomas såg nog desperationen i min blick för han kom ut och hjälpte mig att skrapa. Sen var det slut på bensinen, bara 2 plippar kvar. Så jag fick åka och tanka, fick nästan bryta upp tanklocket det hade frusit fast. Sen var jag äntligen på väg till Skrylle. Milen gånger två. Hela första varvet hade jag en löpargrupp efter mig. De pratade hela tiden, de väntade in varandra så de kom inte ikapp. Men det var lite jobbigt att höra dem hela tiden. Andra varvet körde jag baklänges. I bastun fick jag sällskap av en kvinna som pratade oavbrutet. 
Köpte semlor på Evas hembageri i Södra Sandby. Den är nu uppäten. Sett en film och skall vila mig nu. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela