Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2018-02-10 21:59:53 i Allmänt,

Gick upp strax efter åtta, såg Kalla vinna OSguld i Skiathlon. Sen bio med Emma och Julia, Coco, animerad film. Riktigt bra tyckte jag och jag tror att Emma och Julia uppskattade den med. Körde hem dem till Kävlnge.
Cyklade ner till stan sen där vi träffade Erika och Lennart på spisen. De bjöd, det var vår julklapp. Vi åt trerätters. Gott. Cyklade till Hem till L o E där vi fick kaffe och semla. Vill inte räkna efter hur många kalorier jag har satt i mig.
Nu sitter vi i soffan och njuter av att vara hemma. Och i morgon måste jag springa långt eller i alla fall längre än vad jag gjort på länge😬.
Så mycket godis....

Två godisaffärer intill varandra vid Filmstaden.

Kommentera inlägget här