Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Så trött....

Publicerad 2018-07-11 19:31:53 i Allmänt,

Tror att jag slumrade till en mycket kort stund. I morse blev det gymet. Kändes lite lättare den här gången. Ganska lite att göra på jobbet. Idag fick jag mitt 24 t EKG. Jag har ju extraslag emellanåt och för ett par månader sedan hade jag en helg med extraslag upprepade gånger. Jag har varit mycket bättre sedan dess. Känner av det någon enstaka gång. Idag är det så varmt igen. Sprang en runda efter jobbet. Det skulle ingå träning i det här dygnet också. Varmt, jag blev jättesvettig, var lite rädd att elektroderna skulle lossna. Har lagat mat, vi har druckit kaffe. Jag har börjat läsa en bok som jag försökt mig på några gånger. Nytt försök. Har beredskap och i morgon är jag ledig. 
(null)
Godaste folkölen 
(null)
6 elektroder har jag fastsatta på kroppen, till kl 10 i morgon bitti. 
(null)
Uterumshäng 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela