Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tillbaka på ruta 1 eller -1

Publicerad 2018-07-19 21:54:17 i Allmänt,

Jag vet ju hur det kan gå när man springer med ett knä som är skadat. Men det kändes bra när jag sprang. Idag har jag ONT. Det känns svullet. Så less...
Efter jobbet cyklade jag ner till stan och hämtade mitt pass. Jag ser helt förstörd ut på kortet. Man får ju inte skratta och inte ha glasögon så det är inget vackert kort. Men det är väl så man ser ut. 
Åkte till Fäladstorget sen och handlade lite picknick. När Tomas kom hem åkte vi till Billebjer. Vi åt, badade, drack kaffe och hade en trevlig stund. 
(null)

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela