Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Helt slut

Publicerad 2018-06-30 21:52:13 i Allmänt,

Vi kom fram till Axelsberg igår kl 14. Tomas lade sig att vila. Jag joggade en runda på drygt 4 km. Vi åkte in och träffade Emelie, gick lite i affärer. Beställde sushi för att ta hem, medan vi väntade på att det skulle bli klart, drack jag en jättegod öl. Efter mat och kaffe spelade vi två omgångar Canasta, 1-1 blev det.

I morse bestämde vi oss för att gå från Axelsberg in till stan. Det kändes verkligen långt. Träffade Emelie och Jakob, åt lunch med dem på Urban Deli:s takterass.

Gick lite i affärer, sen åkte vi på sightseeingturen, under Stockholms broar.

Helt ok runda. Drack en öl på Knut.

Gick sedan hem till Emelie och Jakob. Handlade lite tilltugg på Ica i Sabbatsberg.

Vi har ätit sett på fotboll, Portugal /Uruguay. 2-1 till Uruguay.

Jag är bara så trött. Vi har gått drygt 16000 steg idag.

Efter fotbollen åker vi tillBaka till Axelsberg. (null)