Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

På väg hem.

Publicerad 2018-06-03 19:15:55 i Allmänt,


Vi startade försenade från Sthlm. Nu är vi ännu mera försenade. Stopp för trasigt tåg, tågkort. Och AC:n fungerar inte. Felix åker med oss. Han sitter med Tomas i vagn 5. Jag sitter i restaurangvagnen. Jag är så less. Mår lite illa trots åksjukepiller. 
Mer än 2 timmar kvar. Det är sånt här som gör att man inte vill åka tåg. 
Niclas åkte med ett tåg på förmiddagen. Det gick sönder, sen har han fått åka med buss från Nässjö. 
Vi gick en runda ute vid vattnet o Axelsberg. Sen åkte vi med Felix in till Emelie och Jakob. De hade fixat god lunch. Den åt vi i Karlbergsparken. Sen till T-Centralen och nu sitter vi på ett varmt tåg som är mycket försenat. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela