Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Helt utslagen ...

Publicerad 2018-03-03 14:30:50 i Allmänt,

Fattar inte att jag blir så trött efteråt när jag har sprungit lite längre. Idag var det bara 15 km. Det var kallt och det var halkigt underlag. Snö mest hela tiden. Kanske 1 km snöfritt. Blev helt blöt om fötterna. Och nu ligger jag i soffan har  t.o.m. slumrat till ett par gånger. Har duschat, satt i mig varm chokladmjölk och knäckemackor. Och orkar ingenting mer. Skall se om jag orkar ta mig ut i köket och sätta på kaffe. Tomas sa att han har köpt en semla till mig😛. 
(null)
Vet inte om jag är "äldre" men det är jag nog ändå 
(null)
Så här såg det ut i morse
(null)
Knäckemackor smakar alltid gott. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela