Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2018-03-17 20:09:11 i Allmänt,

Minus 4 grader i morse och fortfarande hård blåst. Snöbyar och solsken omvartannat.

Vi gick till gymet, jag, Tomas och Emelie. Körde crosstrainer och styrketräning.

Brunch på Grand. Svärmors födelsedagspresent. Gott, trevligt men man orkar inte äta så mycket.

Körde Emelie till 30-årsfest i Helsingborg.

Köpte Anders Szalkais 10 veckors marathonprogram 4:15- 4:45. Kändes genast lättare när jag gjort det. Skall ha det som riktlinje.

På väg till Grand Hotell

Kommentera inlägget här