Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Dan före dan, Dan före dagen M.

Publicerad 2018-05-30 20:20:32 i Allmänt,

Sitter i uterummet och höll precis på att somna och kanske somnade jag lite. 
I morse blev det gymet,bara 2 dagar den här veckan. Men den träning som blir av är bra. 
Sprang efter jobbet med de senast inköpta skorna, Skechers, det blir nog inte dem på maran. Jag får ont i framfoten. Nu är jag mer osäker än någonsin. Fattar inte hur jag kunde hamna i den här situationen. Tror att jag kanske springer i mina gamla skor. Det gick ofantligt tungt idag. Det var varmt, det brände under fötterna. Det känds bra i början och jag började nästan se fram mot lördagen. Men slutet var tungt. Nu går läkare ut och varnar för Stockholm marathon eftersom det skall bli så varmt. 
Tomas är med jobbet i Alnarpsparken. 
Jag har uterummet för mig själv, men saknar honom
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela