Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2018-05-06 16:52:45 i Allmänt,

Vi sov ganska länge eller sov och sov. Låg länge i sängen i alla fall. Det har gått förvånansvärt bra att sova i en 120 säng med ett täcke ned Tomas.

Efter gårdagens fantastiska uppladdning:

Ett glas vitt vin

Drink på vägen till restaurangen

2 japanska öl ( små) till maten

15 sushibitar

1 pannacotta

Lägg därtill att jag gick nästan 25000 steg på Stockholms gator och affärer.

Det kändes lite oroligt inför loppet. Men det gick jättebra. Jag har ju tränat ganska mycket.

Lunch på Rörstrands slottscafe’. God räksallad och underbart väder.

Vi drog till Jeanette och Daniel på kvällen. Emelie och Jakob skulle ut på egna äventyr.

Tomas stannade hos Daniel medan jag och Jeanette träffade Gerd med 2 svärdöttrar på Ramblas i Hornstull.

Vi avslutade kvällen med en drink på en bar nere vid vattnet.

Sen tog Tomas och jag oss tillbaka till Vasastan.

Kommentera inlägget här