Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Livet försvinner bort i en rasande fart

Publicerad 2018-11-09 22:29:54 i Allmänt,

Redan fredag och en ledig helg ligger framför mig. Om vi ska börja med gårdagen, gymet på morgonen, mycket att göra på jobbet, jobbade över. Åkte till Ica och hämtade ut paket. Pallade inte att springa på löpbandet som jag hade tänkt. Satte mig och läste tidningen Hälsa och drack min Active Proviva och körde sedan 30 min spinning med Linda. 
Fredag, inget gym på morgonen, Tomas körde Niclas till stationen, jag hängde upp tvätten och fixade med lite annat. 
Bra dag på jobbet, trots ganska tufft program var vi färdiga i tid. 
Tog mig till gymet, värmde upp 5 min på blytunga ben. Sen gick det lite bättre körde mycket moderata fartökningar blandat med långsammare löpning och hamnade på strax över 30 min på 5 km.
Kvällen har tillbringats i soffan framför TV:n. Sett Skavlan, Kim Walls föräldrar var gäster. Mycket gripande program. 
Om man inte har öppen spis så får detta duga. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela