Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2018-11-06 23:00:09 i Allmänt,

Gymet i morse✔️

Efter jobbet cyklade jag till Willys och hämtade min kavaj som Emelie hjälpte mig att beställa på Boozt.com. Jättefin😊

Sen blev det Skrylle och backträning. I allas våra tankar fanns K. Borta från oss men ändå närvarande.

Handlade på Willys på vägen hem, det hör vi nästan varje tisdag. Hemma avnjöt vi Dr. Oetkers spenatpizza.

Lite om gårdagen, jobbade ju kväll,så Emelie och jag hann med att gå en runda i det lite tråkiga vädret.

Hon åkte tillbaka till Sthlm i går😢. Tomas körde henne till Sturup.

Jag fick jobba över till kl 21 men hann ändå med att se " Vår tid är nu"

Bild från vår promenad i går

Kommentera inlägget här