”Bus of Shame”
Jag har brutit lopp tidigare. Ett Lidingölopp 15 km då small det till i foten. Och jag kunde inte fortsätta. Växjö marathon som jag deltog i för andra gången. Bröt efter mindre än halva. Saknade totalt motivation att fortsätta 4 varv till. Det är
en 8-varvsbana. Och så idag då... efter 21 km började det gå mycket tungt. Kunde bara inte springa. Det började göra ont på baksida vänster lår. Gick fram till Höksberg. Efter Höksberg är det 19 km till Mora. Skulle jag gå resten av sträckan? Hade
redan blivit nedkyld på de km jag gått fram till kontrollen. Jag hade inga extra kläder med mig. Jag tog beslutet att bryta. Att gå resten av sträckan skulle ta lång tid, bra mycket mer än 3 timmar.
Vi var några stycken som satt i sjukstugan i Höksberg och väntade på transport till Mora.
Men till sist kom vi iväg och jag hann lagom tillbaka för att se Niclas gå i mål.
Tomas hade hämtat mina överdragskläder så jag kunde snabbt få på mig varmare kläder.
Vi gick tillbaka till hotellet. Duschade. Gick och åt på 32:an. Från den restaurangen såg man målgången bra. Imponerad över alla som tar sig i mål. Tjocka, gamla, långa, korta, olika stilar. Men vilka kämpar.
Vi såg Katta gå i mål. Hon var besviken lver att missa silvertiden igen.
Vi drack kaffe på Espresso house och efter det gick vi hem till vårt hotellrum. Vi chillar, läser, ser på TV. Orientering, där damerna tagit guld i stafett redan idag. Nu är det herrarna som kämpat sig upp i ledning.
Niclas en glad ultralöpare 4:57:07
Innan start
Alla gel kvar.
