Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Idag är livet tungt

Publicerad 2019-08-11 14:55:58 i Allmänt,

Vi körde Emelie till Kastrup i morse. Det var en mycket kort visit hon var hemma på. Vi hann gå en liten promenad i morse. Det är så tungt i bröstet nu. Har försökt att jobba med flytten. Packat grejer till Erikshjälpen, till Sysav. Men det gör mig nästan ännu mer deprimerad. Alla dessa saker man har. Tar en liten paus emellanåt för att orka fortsätta. Vi skall flytta in i en tvåa. Tänker att vi måste vara dumma i huvudet som gick med på det här. Att flytta från huset känns rätt. Men på något sätt har det gått så fort nu. Och det är svårt att göra sig av med saker. Framför mig ligger också UltraVasan, på lördag. Antar att det kloka borde vara att INTE springa. Den minimala träning som jag har utsatt min kropp för i sommar är inte lämpad för 45 km. Jag var taggad i början. Vet inte när det började gå åt andra hållet. 
Men jag ska starta och jag hoppas att jag kan ta mig igenom. 
Nu ska jag klippa gräset tror jag. Sysselsättning är det bästa när man har för många tankar i huvudet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela