Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2019-08-24 07:08:36 i Allmänt,

Gick upp halv sju då hade mannen i mitt liv redan gått upp. Han brukar sova längre än så.

Låg vaken mer än en timme i natt. Hade svårt att somna igen. Det blev ett glas mjölk och Valerina. Somnade om till sist.

Har tappat sugen lite när det gäller flytten. Det är så rörigt just nu. Mitt i alltihopa har vi staketbygget. Diskbänken är full med disk.

Vi skall köra saker till Sysav och till Erikshjälpen.

Fortsättning följer...

Kommentera inlägget här