Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Trött fast klockan inte ens är tio

Publicerad 2019-08-24 21:54:04 i Allmänt,

En ganska jobbig dag. Jag har kört fast lite, börjar packa på olika ställen och har jätterörigt. Det har varit en fantastiskt fin dag vädermässigt. 
Tomas och Oscar har jobbat med staketet.  De har kommit långt nu. 
För att känna av lite sommar åkte vi till Billebjer och badade när vi hade jobbat färdigt för dagen. 
Har lyckats ignorera rörigheten och suttit i soffan och löst korsord i ICAkuriren och slötittat på Diamond league. 
(null)

(null)

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela