Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Var dag en sällsam gåva en skimrande möjlighet

Publicerad 2019-08-31 07:56:04 i Allmänt,

Eller ungefär så heter det väl. Man betraktar nog inte varje dag som en sällsam gåva men det borde man kanske göra. Och skimrande möjligheter ser man inte alltid heller. Får väl se hur skimrande min dag blir. Har beredskap, vi skall flytta en massa saker hit och dit, slänga på Sysav, ge till Erikshjälpen. Sätta ner en del saker i förrådet på Margaretavägen. 
Det finns så många ordspråk och visdomsord. Kloka ord men inte så lätta att leva efter. 
Man lär så länge man lever... man blir glad när man lär sig något nytt i min ålder. Ibland kan jag slås av en insikt som jag inte förstår varför jag inte har insett det tidigare. 
Skall snart sätta igång med att putsa fönster.....
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela