Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Känner mig lite låg😐

Publicerad 2019-12-02 06:21:05 i Allmänt,

Och vet inte riktigt varför. Kanske är det flytten som nu har "landat". Ofrivilligt tänker man: är det här slutstationen? Flyttade vi för tidigt? Tror ändå inte det. Allt känns bra här. Vi har fått i ordning nästan allt. En del saker var bekvämare med huset. Två toaletter, närmare att slänga soporna. Mer förvaringsutrymmen. 
Kanske är det julen som gör mig lite beklämd. Jag gillar den här tiden, gillar allt ljus som lyser upp mörkret. Men det som alltid händer är att plötsligt är nästan alla helgdagar fram till julafton fullbokade. Verkligen I-landsproblem. Ska nu rycka upp mig. En ny dag väntar. Ska försöka göra det bästa av den. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela