Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Vill inte lämna soffan

Publicerad 2019-12-19 18:06:50 i Allmänt,

(null)

Mycket att göra på jobbet. Hade bestämt att jag skulle springa min kortrunda när jag kom hem och det gjorde jag 🙃. Det gick ju inte fort men det kändes ändå som om kroppen gillade det. Har duschat, dricker kaffe och vill hellre sitta kvar och lösa korsordet i ICAKURIREN än att gå till gymmet och träffa PT:n. Det  tar emot. Det är absolut inget fel på honom men det är inte rätt för mig. 
Måste krångla mig ur det här. Trodde att det skulle vara en nytändning för mig. 
Men så har det inte blivit. Den här veckan har jag inte varit hemma en hel kväll. 
I morgon är det antingen jobb eller lyssna på Karolinas kör i Klosterkyrkan. Det ser jag fram emot och hoppas så klart att jag slipper jobba. 
Nu är det bara att samla ihop den här kroppen och cykla iväg till gymmet 💪🏋️

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela