Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Röster i mitt huvud

Publicerad 2019-02-01 17:42:18 i Allmänt,

Låter konstigt kanske, när jag gick hem från jobbet idag sa en röst: "ta en vilokväll" en annan  röst sa: "du måste springa, spring på löpbandet", Tredje rösten sa:"spring ute". 
Vilokvällen var lockande. Jag gillar inte löpband ( fast jag har ett härhemma). Springa ute var inte heller så lockande. 
Det blev löpbandet, 5 hemska km. Men nu är det gjort och jag är lite stolt över mig själv inte över farten men att jag gjorde det!!! Nu är det FREDAG! 
Gymet i morse💪 och en helt ok dag på jobbet. När jag cyklade hem behövde jag inte sätta på cykellamporna😊. 

Kommentarer

Postat av: Emelie

Publicerad 2019-02-02 03:51:00

Bra schizofren titel... :P haha

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela