Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdag 5 februari

Publicerad 2019-02-05 22:41:13 i Allmänt,

Inget gym i morse, var för trött. Tomas ruskade liv i mig. Hörde inte väckarklockan. 
Bra dag på jobbet. Besöket på Öron avlöpte väl. Man kunde inte se något konstigt alls i mitt öra eller i min hals😊. Jag fick en CT-remiss på halsen. Den undersökningen gjorde jag innan jag gick hem. Nu hoppas jag bara att den inte visar något. Ibland hittar man kanske inte vad som orsakar det onda. 
Skrylle ikväl. 5 km på halkigt spår. Bastu efteråt. 
Avsnitt 4 av Hemma igen, nästan en hel vecka till nästa avsnitt. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela