Ångest
Barn kan inte vara hos sina föräldrar jämt. Men det är så tungt när de reser iväg och Singapore är så långt borta. Vi körde E till Kastrup i morse. Det var svårt att se när hon gick till sin gate. Har fått flera meddelanden från henne, hon
har det bra. Vi har haft en fin tid tillsammans. Roligt att hon kunde bo här hos oss i drygt 2 veckor. Vi har kunnat umgås, hon har träffat kompisar. Hon har kunnat vara med sin farmor. Vi har levt så nära varandra så därför kändes det nog extra jobbigt
nu när hon skulle resa.
För att berätta lite om igår. Vi tränade först på gymet, Tomas och Emelie sprang på bandet, jag tog roddmaskinen.
Sen åkte vi ner på stan, E träffade Jenny, vi, Tomas och jag åt lunch på Red Fellas som var en positiv överraskning.
På kvällen träffades vi här, Oscar och Johanna åt fisksoppa med oss, sen kom Erika och Lennart också. Det blev en trevlig kväll.
Sen vi lämnat av Emelie åkte vi hem, klumpen i bröstet fanns där stor och tung. Det bästa är att sysselsätta sig hela tiden. Jag bäddade rent i alla sängar. Åkte och handlade på Willys, anslöt mig till självscanningen. Sprang en för mig en långrunda på
drygt 14 km. Det gick långsamt mycket långsamt. Jag har 2 röster i mitt huvud, en säger: "att du borde springa mycket bättre än vad du gör, du har knappt styrfart" men jag har också en röst som säger: " så bra att du springer,
det gör inget om det inte går så fort"
Sen har vi tittat in hos Lennart och Erika. Och nu ser vi på stjärnorna på slottet.
Kan nog inte somna förrän Emelie är framme.
