Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Finns inte mycket att skriva om..

Publicerad 2019-01-31 20:58:50 i Allmänt,

De flesta dagar är lika varandra. Det händer inget spännande. Vet inte vad det mest spännande idag har varit. Att jag glömde ta med mat till jobbet kanske och var tvungen att handla mat på Pressbyrån. 
Började sju i morse och skippade gymet. 
Efter jobbet blev det roddmaskinen och spinning med Linda. Nu vet jag en positiv sak med den här dagen: Runners World och ICAkuriren i brevlådan😊. 
Har beredskap och hoppas få sova i natt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela