Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

På tåget igen

Publicerad 2019-01-20 18:22:55 i Allmänt,

(null)

Skrev nyss ett långt blogginlägg. När jag skulle ladda upp bilder hängde sig alltsammans och nu är allt borta. Det händer mig lite då och då. 
Så jag börjar om:
I morse gick jag, GunMarie och Jeanette en halkig runda på isiga stigar i Axelsberg. Minus 7 grader, strålande sol ett vintervackert landskap. Brunch/Frukost när vi kom hem. 
Jeanette, Tomas jag och GunMarie åkte in till stan. Gick till Nationalmuseum, efter 50 min kö kom vi in. Vi valde mellanplanet den här gången. Väl värt ett besök. 
Vi promenerade sedan tillbaka till centralen, fika på Starbucks där vi inväntade Kent och Daniel som kom med våra väskor. 
J och D åkte hem. Det har varit en trevlig helg. Det är alltid sorgligt när man åker. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela