Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Deprimerande

Publicerad 2019-07-28 16:16:15 i Allmänt,

Har gjort ett litet ryck i trädgården, jag har grävt upp en vindruvsplanta och planterat i en kruka. Tänker att jag skall ha den på balkongen dit vi flyttar sen. Har försökt gräva bort en stubbe efter en stor rosenbuske. Kom inte ens halvvägs. Blev bara svettig. Det är så konstigt, eftersom jag vet att Oscar kommer att öppna upp trädgården och ta bort en massa växter så skulle jag vilja hyra en jordfräs och ta bort en hel del redan nu. Jag ser bara den nya trädgården framför mig. Tomas däremot köper hem en massa säckar med barkmull och nya blommor. Vi är alla olika och tur är väl det. 
Har nu flyttat tillbaka till solen och gett upp försöket med att gräva upp roten. 
Som vanligt när man har beredskap så känns det bara som en lång väntan. Man kan lika gärna jobba. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela