Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lite av en besvikelse

Publicerad 2019-07-16 22:27:20 i Allmänt,

En otroligt jobbig dag på jobbet, vet inte när det senast var så jobbigt. 
Ingen rast idag heller. Men vi har trevligt ihopa. Tur att man gillar sina arbetskamrater. 
Efter jobbet cyklade jag hem, sprang en runda på mycket trötta ben, packade ner matsäcken och cyklade ner till stadsparken. 
Så mycket folk det hade samlats i stadsparken för att lyssna på Louise Hoffsten. Tomas hade tränat på Actic på Högevall, Anki och Magnus kom cyklande hemifrån. Per M gjorde oss sällskap, de andra hittade inte oss.
Vi åt vår medhavda matsäck. Men det var ganska kallt. Man satt i skuggan eftersom solen skymdes av träden. Vi satt också långt bort så man skymtade bara artisten. Men vi hörde bra. Lite trist att det inte var varmare. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela