Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag mitt i juli

Publicerad 2019-07-15 19:10:42 i Allmänt,

15 juli, sommaren försvinner i en rasande fart. Eftersom vi har jobbat så mycket så har vi knappt hunnit känna av den. Mycket jobb härhemma också. Men det är samtidigt skönt att beta av en del måsten. Snart kommer Emelie hem. Tyvärr jobbar vi men hoppas att vi hinner umgås på kvällarna. 
Efter stor övertalningsförmåga från hjärnan så kom den här kroppen ut på en löprunda antagligen inte mer än 6 km men ändå..... Som vanligt med krampkänsla i benen och stela som stolpar de första hundra meterna men sen kändes det ok. 
Har chillat en stund i uterummet. Skall in och kolla lite TV. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela