Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Oträningen fortsätter.

Publicerad 2019-07-05 17:50:59 i Allmänt,

Snart måste jag ta ställning till om jag ska springa UltraVasan 45 eller inte. Jag har ingen lust att träna i alla fall inte springa. Var jättetrött när jag gick hem från jobbet idag. Jag har beredskap men det brukar inte hindra mig från att springa. Lagade en omelett, satt mig i hammocken med en ny bok. Har druckit kaffe och ätit glass. Lusten att springa finns inte men tro inte att ångesten för att jag inte tränar också är försvunnen. Den kommer och jag blir rastlös och på dåligt humör. 
Jag tror att jag har för mycket att tänks på och då borde jag verkligen träna. 
Var på 24/7 gymet i morse, roddmaskin 30 minuter. 
Är ledig lördag och söndag. Det skall bli skönt. 
(null)

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela