Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredagkväll

Publicerad 2019-03-08 20:38:19 i Allmänt,

Känner det som om kroppen är tömd på energi. Gymet i morse. Mycket att göra på jobbet. Efter jobbet cyklade jag ut till Olympen förvar delta på Suzans spinningpass. Lars och Lotta var också med på passet. Det trista var att min spinningcykel inte var särskilt bra. Man hade endast ett mycket litet spann man kunde röra sig emellan. Mellan lätt och mycket tung var det vara ett drygt varv. Sliten kanske?
Efter spinningen träffades Tomas och jag på Valvet. Vi fick ett bord. Men...det var så mycket folk. Ljudnivån var hög. Vi åt ostpizza, jättegod. God öl också. Men vi stannade inte länge. Drack kaffe här hemma. Ser nu på 
Saknad men ej glömd. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela