Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag morgon

Publicerad 2019-03-16 09:06:21 i Allmänt,

Sitter i soffan ser på TV 4 nyhetsmorgon. Dådet på Nya Zeeland är förstås det man pratar om. Så fruktansvärt. Det kan hända var som helst. Men man kan ändå inte gå omkring och vara rädd hela tiden. Tycker man känner sig orolig för många saker. Folk som tränger sig in hos äldre människor. I lugna Lund har folk blivit pistol/knivrånade. Man vet att risken är liten men rädslan kryper på ibland. Tänker mycket mer nu på var jag springer, att det är inte är alldeles för ensamt. Och det är lite trist. 
Ännu så länge har beredskapsmobilen inte ringt. Tomas skall åka ner på stan. Tror att jag stannar hemma. När man inte är shoppingsugen ( har ju bestämt att jag inte skall handla kläder) så känns det inte så lockande. 
Vaknade i natt och avbokade ATCpasset. Känns konstigt att ha mobilen med på passet. Musiken är hög, risk att man inte hör om det ringer. 
Så träna måste jag på något sätt, få se vad det blir om det blir, vet ju inte hur mycket jag måste jobba. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela