Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lyckan är....att få sova en hel natt

Publicerad 2019-03-17 08:50:41 i Allmänt,

Att inte bli störd på natten när man har beredskap är skönt. Även om man vaknar ibland och kollar telefonen om man har några missade samtal, så kan man lugnt dra täcket över sig igen. 
Har satt på mig träningskläderna. Tror att det blir gymet. Det blåser ute. Regnar lite också. 
Har ätit frukost, duschat och är redo om telefonen ringer. Det blir ett sätt att leva. Man är alltid beredd. 
Så vi får se idag om det blir jobb eller träning
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela