Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2019-03-18 22:13:36 i Allmänt,

Varenda måndag när jag stiger in genom dörrarna här hemma på kvällen så är jag helt slut. Samtidigt en skön trötthet.

Gymet på morgonen, känns alltid skönt. Känner mig lättare när jag går ut genom dörrarna från gymet.

Efter jobbet då? Actic och löpbandet. Sen spinning med Suzan som ersatte Lisa idag

Hon är så otroligt peppande.

Har övat lite på Yoga. Nu måste jag sova💤💤💤

Kommentera inlägget här