Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndagsmorgon 31 mars 2019

Publicerad 2019-03-31 10:13:00 i Allmänt,

I soffan men ingen Tv på eftersom Tomas bara vill titta på sin platta och inte vill bli störd av TV:n och att jag inte såg på TV:n utan försökte sätta mig in i pensionseländet på min dator. Så TV:n var bara på, ingen tittade.När det gäller pensionsfrågan kan man ju direkt se hur mycket mindre pengar man kommer att få. Man har ju vant sig att leva på ett visst sätt. Måste bara bestämma mig hur jag vill göra!
Annars har jag mest ångest över hur min träning skall se ut idag. Det står LÖPNING med stora bokstäver men...det fina vädret från igår är verkligen bortblåst. Det blåser 11m/s och är 5 grader varmt. Man kan lugnt säga att min träning för UltraVasan 45 inte går riktigt bra. Även om det är långt fram i tiden, 17 augusti.
Vi får se hur det blir idag.....
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela