Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Vilken plåga

Publicerad 2019-03-17 20:03:25 i Allmänt,

Till sist tog jag mig i kragen och sprang på löpbandet. 10 km. Först långsam uppvärmning. Sen försökte jag hålla den fart som jag senast sprang ute. Efter 5km började jag istället springa fartökningar. Tog mig mer än en timme att genomföra en mil. Avslutade med 35 armhävningar. 
Inget mera jobb. Lagade mat, fortsätter att försöka laga mat av det vi har hemma. 
Sett Svenska Nyheter. Ser nu på "Saknad ej glömd". 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela