Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

🌞

Publicerad 2019-05-18 16:28:12 i Allmänt,

Vi åkte till Fulltofta och sprang, Tomas och jag. En Skåneledsrunda på 10 km. Eftersom Tomas inte brukar springa så långt så valde vi att springa 3 minuter och gå 1 min. Det är väldigt fint där men leden var mycket svårsprungen på grunda av stenar och rötter. Man var hela tiden tvungen att titta ner på vägen där man sprang. 
Det blev fika i solen när vi kommit i mål. 
Vägen hem tog lite längre tid eftersom vi körde på småvägar, nostalgirunda för Tomas, i Kungshult "där målade jag hus", "här körde jag i 190 km/t med en motorcykel som jag lånat sv en kompis", "där bor en klasskamrat". 
Efter det att vi kommit hem har jag bara suttit  solen och läst: Tredje boken av Elena Ferrante " Den som stannar, den som går"
Kanske hinner jag med lite ogräsrensning också. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela