Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag 24 maj

Publicerad 2019-05-24 21:08:00 i Allmänt,

Och en helg ligger framför mig. Men inte helt ledig. I morgon kommer Felix hit och skall sova över. På söndag skall vi ha brunch här hos oss eftersom det är mors dag. Vilket innebär att mor får jobba lite och fixa brunch. Men det är trevligt att träffas så det blir väl bra. När jag gick hem från jobbet idag så blåste det och regnade så mina planer på att springa övergavs snabbt. Jag hade förstås tränat lite på gymet på morgonen men den här veckan har varit en ganska usel träningsvecka. Så jag körde variant med löpbandet och Tabata. Löpbandet 4 x10 min (Första 10 endast långsam uppvärmning) sen gång och fartökningar om vartannat. Tabata 45 sek 15 sek x10 x 3. Blev trött i alla fall. Men jag behöver springa!!! Resten av kvällen har gått åt till att fixa kompletterande uppgifter till Flightright. Betala räkningar. Tvätta. Ha ångest över pensionen, Har kollat och gjort prognoser och kollat och gjort prognoser om och om igen. Det finns vissa saker man måste bestämma och det känns som det är dags att göra det snart. Det känns som att 2019 kommer att vara ett jobbigt år med så många beslut och ändringar i våra liv. Men jag har inte råd att "slänga bort" ett år så jag får försöka leva bra så gott det går. Så jag antar att det viktigaste är att ta vara på ljusglimtarna i vardagen. Ja vi får se hur det går med det....hör att tvättmaskinen snart är färdig....

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela