Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

I morgon är det dags...

Publicerad 2019-05-31 19:05:18 i Allmänt,

I morgon är det alltså dags för vår Backyard Ultra i LLIF i Skryll. Blir nog bara jag själv och kanske Tomas som hänger på ett varv.

Vet inte vad som hände med min träning. Jag tränar alldeles för lite. Nu har jag haft tre träningsfria dagar. Har inte lust på samma sätt längre. I kväll har jag ätit quornlasagne och sallad. Druckit ett litet glas rött vin. Och en liten folköl till maten. Sen har jag laddat med kaffe och lösgodis. Kommer i håg från löparresorna förr att de riktiga långlöparna satt och vräkte i sig lösgodis. Så nu provar jag det. Vi får se hur det går.

Sitter i uterummet det är fredag...😊