Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ingen träning

Publicerad 2019-05-30 21:13:52 i Allmänt,

Har inte tränat på två dagar nu. Kroppen känns tung och stel. Har inte gjort så mycket idag. Klippt gräset, lagat mat. ( storhandlade på Willys i morse förstås) Jeanette och Daniel har hämtat möblerna. Nu återstår bara att ta rätt på alla saker som var i bokhyllan som de skulle ha men inte fick med sig. Den skall Daniel ta sedan. Vi har blivit av med lite saker. Det känns bra. 
Har suttit och läst. Löst korsord i ICAkuriren. Deppat lite. Det känns som det här blir ett svårt år. Det är så mycket som skall hända. Så mycket att bestämma. 
Och det är jobbigt att ha beredskap och inte bli inringd. Går snart och lägger mig fast klockan bara är kvart över nio. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela