Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Läser sista boken av Elena Ferrante

Publicerad 2019-05-27 20:52:21 i Allmänt,

Gymet i morse. Helt ok dag på jobbet!!
Fock ett sms om att motorsågen som vi beställde äntligen har kommit. Så jag cyklade hem och tog bilen till ICA Tornet. På vägen hem hade tankarna på att INTE springa börjat ta form i min hjärna. Men till sist när klockan var halv sex gav jag mig ut på en kortare runda. Det blåste ganska mycket men efteråt var det skönt att ha sprungit. 
Har suttit och läst i uterummet. Håller på med Elena Ferrantes fjärde bok i serien. Jag delar boken med Tomas eftersom han läser den samtidigt. Jag lever med de här människorna ungefär som jag gjorde med den australiensiska serien " Hemma igen" 
Saknaden kommer att vara stor när jag läst ut den här boken. 
Det är så mysigt att sitta här i vårt uterum.  (null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela