Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

8 oktober

Publicerad 2019-10-08 13:41:03 i Allmänt,

Så då är man pensionär. En konstig känsla. Det känns så gammalt. Vi har ätit brunch här hemma tillsammans med Lennart och Erika. 
Tomas, Emelie och jag har gått en promenad. Det regnar men är ganska milt. Emelie åker snart till Sthlm och sedan Singapore. 
Vad gjorde vi igår då? Tomas jobbade. Emelie och jag var på Nova. Hon klippte sig. Vi fick se Karro och Adams dotter, Sanna. En liten sötnos. Vi tränade på Actic. Åt mat härhemma som vi förberett tidigare på dagen. Såg en film. 
(null)

(null)

(null)
Fick en vacker bukett från Nairobi❤️


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela